Min skolväg

Hur väl minns jag inte skolvägen i min barndom på 20-30-talen. Först gick jag två klasser i småskolan, en liten skola på landet, Engaholmsskolan. Den är borta nu. Första året gick jag ensam från torpet till skolan. Det var ett par kilometer. Torpet låg ensamt i skolan, då min syster började skolan och vi fick sällskap. Efter småskolan började vi i folkskolan, som låg i samhället. Den var nybyggd och vi tyckte den var väldigt stor och fin. Det var drygt tre kilometer dit. 

Minns särskilt skolvägen på vårarna, hur härligt det var med fåglarna, som sjöng i träden och de gula kabbelekorna vid en rännil av vatten, Det var som en tavla. Och kärret, där grodorna höll till. Vi stod ibland på hemvägen och såg på dem. Tänker idag på barnen, som i de flesta fall trängs på bussen på väg till sin skola. 

Känner en stor tacksamhet inom mig för min barndoms skolväg. Det kunde nog vara bistert en kall vinterdag, när skolvägen var igensnöad. Men jag älskade skolan, så iväg ville man, hur än vädret var.

Hildur

 

Tillbaka