Köksbordet

Tankarna går till barndomen på 20-30-talen, och till köksbordet i vårt lilla kök i torpet i Småland. Minns det så väl. Inte var det stort, avlångt med en låda i ena långsidan där matbesticken förvarades. Vi var sju personer vid vårt köksbord, föräldrarna och vi fem syskon när alla var hemma.

Det var inget överflöd i matväg, men min mor var duktig på att ta tillvara allt. Hon kunde baka de godaste limporna i vår stora ugn! Mjölk hade vi från korna i ladugården. Potatis och grönsaker odlade vi, bär plockade vi i skogen. Kan minnas sommarkvällar när min syster och jag sprang iväg med varsin mugg och plockade smultron och blåbär till kvällsmåltiden.

Mest var det väl annars havregrynsgröt och lingon, men ibland på söndagskvällarna kunde det bli risgrynsgröt, det bästa vi visste. Och så ägg från hönsen.

Tänk om köksbordet kunde tala, ja om köksborden överallt kunde berätta, berätta om barnen, barnbarnen, om glädjen som delades och om sorgen som upplevdes där, framförallt gemenskapen kring köksbordet.

Hildur

Tillbaka